Det startade den 13 juli klockan 13,00 år 2014 och ingen vet när det slutar. Från Wallhamn i bra fart gick färden till Grötö. Efter en natt i Grötö hamn gick färden vidare på ett tillbörjan guppigt hav. Målet var Skagen i på Danmarks nordspetts. Passade på att besöka örnreservatet so ligger se bit sydväst. I Skagen stannade vi tre blåsiga dagar för att sedan gå i mycket lite vind till Hirtshals där de ordnade med festivalen som varar i tre dagar. Vi stannade två nätter var av en festival natt och begav oss sedan vidare till Thuborön tidigt på morgonen. Thyborön lämnade vi lite besvikna morgonen efter. Ingen trevlig hamn, däremot fanns en fin hamn ett par mil in i limfjorden fick jag veta. Färden gick vidare till Esbjerg Danmarks femte största stad. Några dagar senare efter pyssel med motorn så seglade vi i lagom vind hela natten till Helgoland. Helgoland är en fin trevlig liten ö med en fin liten stad. Vind och väder var bra för vidare färd mot tyska öar så vi gav oss av redan efter en natt. När vi närmade oss kusten på nytt var det mörka åskmoln in över land. Det var trevligare att segla vidare i natten. När vi kom till Vlieland blev vi bordade av kustbevakningen och fick ankra utanför en full hamn. Morgonen därpå följde vi tidvattnet ned till Den Helder. Vi vilade en regnig dag här i en trevlig hamn för att sedan åter följa tidvattnet söder ut. Kom på kvällen till Scheveningen i ökande vindar. En full hamn tog emot oss och vi blev inpackade tätt tätt. Förmiddagen därpå bar det av tillsammans med ett trettiotal båtar ut på havet. Sydväst i avtagande vindar som slutade i Zeebrugge med en trasig motor. En helg kom i vägen så det tog en vecka att fixa delar från Sverige och laga motorn. En trevlig vecka med inköp av fisk var dag i butiker som höll öppet alla dagar i veckan. Cykling stod även det på schemat var dag då de tillhandahöll fri cykel i hamnen.

Frankrike, England, Spanien, Portugal och värmen räknar jag med att finna på Madeira eller Canariaöarna.

Mot årets slut är jag på Kap Verdeöarna för att ta ett längre skutt över Atlanten.

Denna lite längre biten avgör var jag hamnar efter Atlanten, men ett av målen är Curacao sedan Mexico och vidare söder över via Belize, Honduras, Nicaragua, Costarica och till Panama där en kanalfärd väntar för att ta oss över till Stilla havet och Galapagos.

Och efter dessa otroliga öar hägrar Hawaii, Alaska och även Canada hyser fler hovslagare i världsklass som bor och verkar kring Vancover.

Jag känner att jag måste besöka dessa skickliga män och se vad som fins att lära innan det bärav söderut mot Kalifornien och eventuellt ytterligare en stund på Galapagos.

Många är öarna i Stilla Oceanen; Polynesien, Melanesien och Mikronesien som kommer att besökas innan Nya Zeeland och Australien utforskas och rundas.

Och även här finns mycket erfarna hovslagare som har mycket att delge och lära mig om hästens hovars mysterier.

Här kan det ta ett tag för mig att komma vidare tror jag men resan går så småningom vidare på en runda norr om Australien bland många fina platse.

För att sedan fortsätta väster ut till Chagosöarna, Madagaskar, Sydafrika, Brasilien, Guyana, Västindien kanske USA Grönland, Island, Färöarna och så är man hemma i Sverige.

Det finns stora möjligheter för inspiration och idéer som får styra framtidens seglande varför detta inte är en fast plan utan bara en grundidé.

Fina hästar trevliga infödingar och vackra platser får naturligtvis mer tid och omtanke än krigiska infödingar vanvårdade djur och förstörda miljöer får. Varför besöka förstörda eländiga miljöer med otrevligt folk när det finns paradis och välbevarade platser med förståndiga infödingar att umgås med?

Men som sagt detta är bara lite lösa planer som är flexibla och justerbara efter resans gång.

Vad jag hittills förstår fins det hästar på de flesta öar runt om i världen så man vet aldrig vad som väntar.

Hovslagare: Sören Stjärnås