Hästras och individ bestämmer de genetiskt förutsättningarna.

De olika raserna är uppblandade korsningar med en stor genetisk variation, varför olika typer av hovar och kvalitet förekommer inom raserna.

De olika typerna av hovar är olika känsliga mot skoning och miljöns negativa inverkan.

Alla hästar av samma ras har därför inte samma hovtyp och förutsättning för att få en bra hovkvalité.

Hovar som tenderar att flyta ut och bli platta och stora i förhållande till hästen bör verkar ofta för att hålla ihop hoven och formen optimal.

Det är annars lätt att hovens väggar blir konkava och sulan blir tunn.

Även kroppsformen har inverkan på hovens utveckling.

Som exempel kan nämnas de hästar med långa ben och kort hals.

Dom kan ha svårt att nå ned till marken för att beta varför dom belastar sina hovar ensidigt.

Hästen sätter då det ena frambenet framåt och det andra bakåt för att nå gräset.

Detta gör att hoven på benet framåt belastar trakten och avlastar tån och djupa böjsenan, en platt hov bildas.

Medan hoven på det bakåt riktade benet belastar tån och djupa böjsenan samt avlastar trakten som dras samman och en bockhov bildas (även kallad gräshov).

Om hästen växlar ben genom att ibland ha höger ben framåt och ibland vänster ben framåt uppstår aldrig detta problem.

Grunden till problemet med Bockhov ligger i att fölet inte rör sig tillräckligt utan står stilla för mycket på grund av att det finns för mycket mat på samma ställe.

Om fölet växer upp i en kuperad miljö med färre grässtrån per kvadratmeter uppstår inga bockhovar.

Man kan även undvika att hästen utvecklar en bockhov genom att på ett tidigt skede bryta den ensidiga betesställningen.

Direkt när man ser att ett föl hela tiden börjar ha samma ben bakåt när den betar, då sätter man på en liten sko på de små hovarna.

Skon har en kil under till så att tån blir högre och längre medan trakten blir lägre.

Det blir nu obehagligt för fölet att ha detta ben bakåt medan det blir bekvämare att ha det framåt.

Och benet som fölet har framåt gör man tvärt om med.

Man kilar upp trakten så att det blir obehagligt att ha detta framåt vilket då gör att hästen väljer att ha detta ben bakåt i stället.

På så sätt kan man tidigt bryta ett ensidigt beteende och ändra fölets ensidiga betande.

Man ger på så vis hästen betydligt bättre förutsättningar att bli hel, frisk och symmetrisk genom livet.

Hovslagare Sören Stjärnås