Bärrandsröta är när lamellhornet blir angripet av svamp och bakterier som luckrar upp hornet och får det att ruttna, bli svart och lukta illa.

Även strålen angrips av dessa små individer som trivs i syrefattiga miljöer och avskyr rent vatten och frisk luft.

Hästens emunförsvar har stor betydelse för hur stora angrepp av röta det blir.

En frisk häst har inga större problem med bärrandsröta och strålröta.

Lamellhorn skadat av överansträngning på grund av obalans i hoven, fång eller andra skador gör att rötan lättare får fäste.

En infektion, avmaskning, vaksinering eller brister i foderstaten minskar hovens emunförsvar.

Om bärrandsrötan får fäste kan den vid gynnsam miljö för dessa små kryp nå ända upp till kronranden.

Sambandet mellan kötthoven och hovväggen förstörs och ett hålrum bildas, detta hålrum kallas hålvägg.

Första steget i behandlingen är att hjälpa hästen att bli fysiskt frisk.

Den mekaniska jakten på de små gynnarna går ut på att mekaniskt ta bort så mycket som möjligt utan att försvaga och skada hoven för mycket.

Sedan desinfekterar man området med något som tar död på svamp och bakterier

.

Jag avråder från att avlägsna stora delar av hovväggen, det försvagar hela hovkapseln och bör undvikas.

Tar man bort en tredjedel av hovväggen så får resterande två tredjedelar bära hela vikten.

Det går då inte att få belastningen centrerad utan delar av hovväggen blir överbelastad och trycks upp.

Den borttagna hovväggens kronrand som inte belastas alls kommer att falla ned.

Det finns ingen som tror att ett hus där man tar bort stora delar av grunden kommer att stå kvar med raka väggar och tak.

Det blir likadant med huset som med hoven det kollapsar och rasar ihop.

Är det svårt att nå längst in i hålväggen kan man göra ett litet hål rakt igenom hovväggen för att nå botten.

Detta kan man göra när man inte lyckas stoppa angreppet på ett par försök.

Bakterier och svampar av den här typen trivs som sagt inte i syrerika miljöer.

Dom kan därför inte promenera över hålet och vidare upp i hoven, hovväggen kan därför växa ned och hålväggen försvinner.

Strålröta är betydligt lättare att nå med desinfekterande medel.

Det finns många medel bland annat äppelcidervinäger, joddepax, väteperoxid, alsolsprit, klorin. kopparsulfat och truch-buster.

Det mesta fungerar som hämmar de små krypens livsmiljö.

Man kan ta vad man har, och det går utmärkt att ordna fotbad för hovarna med ovan nämnda desinfekterande medel.

För långvarig effekt är det viktigaste ändå att få hästens eget emunförsvar att bli starkt och kraftigt nog att motstå angreppen.

Får man inte det angriper rötan på nytt utan större problem.

Nämnas bör att så små förändringar som att byte av hö till ett med för högt proteinvärde kan ge bärrandsrötan bättre förutsättningar att frodas.

Det är små förändringar som kan få stora konsekvenser.

En frisk och glad häst som får sina hovar omskötta tillräckligt ofta och har en bra foderstat får aldrig eller väldigt sällan bärrandsrötan.

Hovslagare Sören Stjärnås