För att åstadkomma en hov i balans börjar man med att verka hoven till ”bredaste punkten på strålen” eller längre bak beroende av hur hoven ser ut.

Trakten får aldrig vara framför denna punkt efter verkning. Eftersom hoven växer snett framåt nedåt kommer trakten att växa framför denna linje i slutet av skoperioden om den är för lång.

Detta ger en understucken trakt vilket i sin tur gör att tån ger sig iväg framåt och blir för lång.

Även sidoväggarna pressas utåt och gör hoven svag och bred, extra mottaglig för bärrands röta.

Hela hovväggen hänger ihop i ett stycke.

Från hörnstöd till trakt runt hela hoven till andra trakten och hörnstödet, där emellan sitter en mycket elastisk stråle

.

Nästa steg är att skapa en symmetrisk hov som är så liksidig som möjligt och där hovens vägg är lika tjock runt hela hoven.

Tån får inte vara för lång, avståndet från strålens spets till hovväggens framkant skall vara mindre än halva strålens längd.

Alltså avståndet från trakten till strålens spets skall vara minst det dubbla avståndet jämfört med avståndet från strålens spets till hovens framkant.

Hovslagarens strävan skall vara att alltid hålla hoven inom dessa gränser, även i slutet på skoningen.

Om det inte går att få en tillräckligt kort tå (avståndet strålens spets till hovens dorsala vägg) med enbart verkning får man ta skon till hjälp. Man kan antingen placera skon en bit under hoven eller tårikta skon för att få tillbaka överrullnings punkten.

Här ses en hov med alldeles för lång skoperiod, med understuckna trakter alldeles för långt fram under hoven.

Dessa trakter ger tryck på hoven och smärta för hästen.

Nästa bild visar hoven verkad i balans, men den kommer inte att vara i balans i slutet av skoperioden.

Sko därför så ofta som hoven behöver.

Man bör i detta fall tårikta skon för att flytta överrullningen längre bak så att hästen kan vara i balans hela skoperioden.

Och sist ser vi hoven med en tåriktad sko med en mycket skonsam balans för senor och leder.

Den färdigt skodda hovens stråle är mer än 5 gånger så lång som avståndet från strålspetts till överrullningspunkt.

Denna häst var halt före skoning och ohalt efter skoningen.

Det är ganska små åtgärder som gör stora förändringar för hästen.

Tån får inte heller vara för kort.

Hästen kan bli snubblig om tårna är för korta precis som den blir om tårna är för långa.

Det är direkt skadligt för hästen med för korta tår på bakhovarna.

Det är här motorn sitter och kraften måste få grepp i underlaget.

Det är tån på bakhovarna som ser till detta genom att borras ned i underlaget.

Om hästens tår inte duger att få fäste med, slirar den och spänner sig för att senare få ont i ryggen och även knän och höfter tar stryk.

Hovslagare Sören Stjärnås