Att sko och sömma i en hov är rena fördärvet för hoven och dess funktion.

Det är därför av största vikt att göra minsta möjliga åverkan på hoven och hovmekanismen när den verkas och skos.

Hästarna har skotts i tusentals år för att fungera bättre i människans tjänst.

Hovbeslagets uppgift är att vara slitskydd, halkskydd, korrigera felaktiga hovar och balansera steget.

Om det är möjligt kan man ha sin häst barfota.

Olika raser är lämpade för olika miljöer.

Stora platta hovformer trivs bra på mjuka jordar medan mindre och skålade hovar trivs bättre på fast underlag.

Våta och mjuka underlag gör hoven mjuk och vek medan torra och fasta underlag ger en hård och fast hov som tål betydligt mer.

Om hästen lever i en torr del av världen och slitaget inte övergår tillväxten, går det utmärkt att ha sin häst barfota och det fungerar oftast smärtfritt.

Det är dock få hästar som är så lyckligt lottade.

Utan dom flesta hästar som människan brukar behöver hjälp med slitskydd på sina hovar för att fungera tillfredställande.

Om hästen däremot endast lever i en hage och inte ansträngs mer än hovarna och hästen tål är det onödigt och dumt att sko hästens hovar.

När man skor och verkar strävar man efter att få en symmetrisk hov och att belastningen hamnar i centrum av hoven ”Ducket`s dot”.

Även att hovleden placeras i mitten av hoven både från sidan sett och underifrån.

Om detta inte går att genomföra med enbart verkning är det placeringen av skon som hjälper till att göra resultatet godtagbart.

Hoven skall ha raka hovväggar, inte konkava eller konvexa,

Oavsett vida eller trånga hovar eller hur hovväggen lutar i förhållande till markplanet.

Hoven skall även vara symmetrisk och harmoniera med hästens kropp och ben oavsett benställningar.

Hästen skall stå komfortabelt och bekvämt rakt ovanför hovarna.

Om hästen verkas för barfota gång rundar man av hovens vägg så den blir rund i kanten.

Balansen är lika viktig här.

Man verkar så att hoven utvecklar sig frisk och stark.

Underlaget där hästen går och befinner sig större delen av dygnet betyder otroligt mycket för hovens kvalité och utveckling.

Ett varierat underlag är det bästa.

Fuktig miljö ger mjukare hovar lätta att raspa och skära i.

Torr miljö ger hårdare hovar svåra att raspa och skära i.

Hästens hovar blir betydligt slitstarkare i en torr miljö.

Det genetiska har en stor roll i hovens kvalité form och styrka.

Om hästen skos för ofta spikas hoven sönder och försvagas och det bildas då lätt sprickor i den försvagade hovväggen.

Om hästen däremot skos för sällan kommer hovväggen att växa för lång och vika sig, oftast utåt men även inåt, och hoven kollapsar.

Även senor och leder påverkas negativt på grund av den för långa tån sneda hoven och understuckna trakter.

Sko hästen tillräkligt ofta för många problem har ett direkt samband med den förvuxna hoven.

Avståndet strålspets till trakten skall vara minst de dubbla mot avståndet strålspets till tån.

Om man mäter hoven från strålspetsen till trakten skall det vara något mer än 2/3 av hovytan där och något mindre än 1/3 mellan strålspets och överrullningspunkt, (tån).

Om avståndet är mer än 1/3 från strålspetsen till tån mot måttet (avståndet) från strålspetts till trakt är tån för lång och problem med leder och senor kan uppstå, eftersom belastningen på dessa blir onödigt stor.

Se till att hoven är i balans och symmetrisk inom de nämnda riktlinjerna.

Man kan med ett hö eller halmstrå kontrollera att tån inte är onödigt lång.

Genom att lägga ett halmstrå från strålspetsen till traktens bakersta bäryta där man nyper av det.

Man viker det sedan på mitten.

Placera nu det vikta stråt från strålspetsen och framåt, det skall gå förbi tån.

Om det dubbelvikta stråt inte räcker förbi tån på hoven är tån för lång, senor och leder belastas då onödigt mycket.

Man måste då flytta överrullningspunkten bakåt med hjälp av tåriktning eller placera skon en bit under hoven så att tån hänger i luften framför skon.

Det är även viktigt att tån inte blir för kort, speciellt bak där hästen är beroende av att få grepp i underlaget.

Förkorta tår bak resulterar ofta i ryggproblem.

(bilden till höger)

Här är en hov där avståndet strålspets till trakt är lika långt som från strålspets till tån.

Denna häst var halt och öm i hela kroppen.

Det var länge sedan hon skoddes och trakterna var kraftigt understuckna vilket ger punkt tryck rakt upp under hoven.

Hoven är inte konstruerad att klara av denna belastning.

(nästa bild under)

Samma hov en stund senare, efter verkning till (bredaste punkten av strålen) traktens rätta läge.

Avståndet mellan trakten och strålspetsen är nu mer än dubbelt så stort som avståndet mellan strålspetsen och tån.

Eftersom denna häst var i så dåligt skick fick hon även en tåriktning av skon för att underlätta för böjsenor och leder.

Efter skoningen var hästen så gott som haltfri och det viktigaste, hon var glad och nöjd.

Hovslagare Sören Stjärnås